20. jun, 2019
Försöker hitta sätt att marknadsföra min bok. Idag testar jag det bekväma sättet, jag sitter kvar i soffan och låter facebook göra jobbet. För 88 kr ska de leta upp kvinnor i alla åldrar som gillar att läsa och är intresserade av flamenco och/eller anestesi. Vi får se om det ger något.
Jag hade funderingar på Suckarnas gång i Simrishamn, en stor bakluckeloppis. Jag la ut en förfrågan i gruppen Författare på facebook och fick enstämmiga svar: Marknader är jättebra, loppisar funkar inte alls! Folk är inte där för att köpa saker till fullpris. Bäst är lokala julmarkander.
Det är ju långt till jul ...
Vi tröstar oss med lunch på Marinan i Ystad. Och i morgon är det midsommarafton. Det fanns en tid när det kändes som den viktigaste dagen på året. Så är det inte nu, men en sillsvans och nypotatis är aldrig fel. Glad midsommar allihop!
10. jun, 2019
50 besök i veckan på min hemsida har blivit ca 400 besök per vecka.
Det är fantastiskt tycker jag, men jag vet att det inte renderar några annonsörer. Men vem bryr sig - jag tycker faktiskt att det är kul! Jag har ett eget space där jag kan göra vad jag vill. Ni som har läst min blogg ända sen början vet att jag inte riktigt hade klart för mig vad jag skulle ha den till. Jag gick en kurs som hette "Lansera din bok", och där stod det att man skulle ha en hemsida, så då skaffade jag det.
Marknadsföring i övrigt är inte min starka sida. Jag skriver brev till olika personer och tidningar och ibland fungerar det, ibland inte. Helst av allt vill jag bará hålla på med andra saker, skriva, läsa, påta i trädgården, gå med hunden. Emellanåt träffa vänner, men inte överdrivet ofta. Förr i tiden fick författare lov att vara introverta, man nästan förväntade sig det. Nu, när man ska sköta marknadsföring själv så duger det inte att vara "skygg". Även de stora förlagens författare måste ut och synas och prata. Och visst, när man väl står där och signerar böcker och pratar så är det ju trevligt, det tycker i alla fall jag. Man går in i en roll, och i rollen kan man känna sig trygg. Inte lika bekväm som hemma i skrivarhörnan, men tillräckligt.
På bilden var jag i en tydlig roll, det är jag som står till höger. Jag föreställer Abba-Agneta, och min kollega Camilla till vänster är förstås Frida. Året var 2007.
Att vara blondin på en fest var en ny upplevelse som jag inte tänkjer berätta mer om här, risken finns att jag skulle låta lite mansföraktande (och det vill jag ju absolut inte). Apropå det - följer ni "Argabibliotekstanten" på Instagram? Hon är rolig. Många av hennes inlägg börjar med "inte alla män osv ..."
Att se fram emot: Nytt poddavsnitt av "Debutera eller dö" kommer inom kort.
5. jun, 2019
måste gå ut med hunden
varför sitter jag fortfarande kvar?
Göken gal i norr
Åk du och träna säger jag
det blir man piggare av
starkare
får bättre balans
jag kan åka en annan dag
förresten blir man stark av att rensa ogräs och gräva
köra skottkärror och bära vattenkannor
åk du, det är viktigt
Göken gal i öster
Det är kväll
vi ser på tv
det finns inget att se
vi tittar i alla fall
sommarljummen sommarljus sommarkväll
Inte mörkt ens halvelva på kvällen
för länge sen gjorde vi andra saker
vad gjorde vi, var bodde vi?
Minns inte
Göken gal i söder
2. jun, 2019
Man kan inte hålla på att skriva om alla blommor
om alla buskar som blommar eller slår ut
om vad bönderna har för sig på markerna
om hur grönt det är
hur tomatplantorna mår
kanske om man har en trädgårdsblogg
det har inte jag
Man kan inte hålla på att skriva om att hunden är nyklippt
att det låg ett kadaver på järnvägen
hur alla fåglar cirklade över
kråkor, glador, kajor
om hur gärna hunden ville gå dit
”alla andra får varför får inte jag?”
kanske om man har en hundblogg
det har inte jag
Jag kan inte hålla på att tjata om min bok
hur tråkigt blir inte det?
köp den köp den köp den, den är jättebra
det kan ju inte alla tycka
finns det någon bok i hela världen som alla tycker är bra
jag har ju en bokblogg
vad ska den handla om, om den inte ska handla om böcker
det är obegripligt
Om familj som kommer på besök?
bonusbarnbarn
nej
det enda som skulle framkomma av det är att jag inte fattar varför det kallas bonus
och ett resonemang om hur vi såg på familjen på 70-talet
vi som var vänster
jag föraktade kärnfamiljen
jag trodde inte på trohet
man kan inte äga en annan människa, sa jag
inte ens sina barn
jag var väldigt radikal
då
men jag älskade mina barn
det har inte ändrats
sådana resonemang finns det väl ingen vettig människa som orkar läsa om i en blogg
ingen annanstans heller
Så det finns inget att skriva om
en dag som den här
en stilla, solig söndag i början av juni.
25. maj, 2019
När vi kom tillbaks från Stockholm i måndags kunde man känna det direkt - här hade blivit sommar. Bönderna var i färd med att slå vallen och det var fullt ös på syrenerna (som min man sa). Maskrosorna hade blivit fröbollar, och gräset var flera decimeter högt. Gräsklipparna och trimmern går för fullt nu, men det känns ändå som vi inte riktigt hinner med.
Men vad är det man ska hinna till?