13. okt, 2019

Jag läser Vardagar 2

den e bra

jag har egentligen inte gillat någon av hans andra böcker sen Jack, förrän nu då

fast Jack var kul för att det var någon som skrev om oss

vår tid

det gör han ju fortfarande

fast han är en gammal surgubbe

ganska typiskt

män alltså, män i min generation

vill inte lära nytt, lyssna på nytt, se nytt

musiken, tv-programmen, åsikterna

allt ska vara detsamma

tryggt och bra

man kan ta till sig vad som händer utan att gilla allt

man kan om man vill

Vi kan också vara sura, vi tanter

kärringar

det är ganska befriande att kunna vara en surkärring

jag såg i ett magasin som börjar på M

ett reportage om influencers i mogen ålder

som det kallas

en del vackra, en del vanliga

Dagny var äldst, henne gillar jag

En del visar bara kläder

sååå meningslöst

(har ni märkt att det är trendigt att skriva sååå istöllet för så?)

Eleganta kläder och höga klackar i stadsmiljö

det kan inte bli mer meningslöst

att man ska kunna få följare och reklampengar för sånt!

det gör mig till en surkärring fullt i klass med Lundell

high five, Uffe!

11. okt, 2019

Regnet trummar mot fönstren.

Visning av huset i morgon.

Det är förmiddag, gubben och hunden är i sängen, emellanåt hör man någon av dem snarka.

I vardagsrummet stökar Anitha, som hjälper oss med städning varannan vecka.

Huset har aldrig varit så rent förut.

Städning är inte min starka sida.

Hunden måste gå ut, men det vill han inte när det regnar.

Hur länge kan en liten hund hålla sig?

Jag ser på Facebook och Instagram hur andra författare jobbar på och ligger i för att sälja sina böcker. Förstås känner jag att jag också borde.

Göra mer.

Det verkar inte vara min starka sida, det heller.

Vill lämna bakom mig och gå vidare.

Skriva nytt

Skriva bättre

Visning i morgon som sagt

Kommer det överhuvudtaget någon i det här vädret?

Vem vill ut på landet när det ösregnar?

Jag vill

Tycker det är som bäst nu, få sitta och skriva i lugn och ro

Laga lite mat och tända en brasa

Titta på trädkronorna utanför som vajar i vinden

En del börjar bli gula, gräset knallgrönt, rosorna blommar fortfarande

När man bor här missar man inte en enda millimeter av årstiderna.

7. okt, 2019

Så svårt är det att skriva ett blogginlägg ibland. Kan ju inte bara hålla på att skriva samma sak om och om igen, huset inte sålt, hösten är vacker osv. Men hösten är verkligen sprakande vacker just nu. Hunden och jag har varit på en långpromenad med brukshundsklubben, sen åt vi lunch i orangeriet. Där är perfekt nu, efter att ha varit för varmt under sommardagarna. Alla blommor har flyttat in där eftersom det är minusgrader på nätterna. Jag ska gå ut och ta en bild så ni får se hur vackert där är nu. Vänta.

Så, nu är det klart.

I övrigt så funderar jag på hur jag ska hantera mitt liv. Jag gissar att ni är fler därute som funderar över det. Det är inte helt lätt. Jag skulle vilja göra mer, både för jordklotet och för mig själv och min familj. I alla fall lite mer. Shoppingstopp tex. Det är något äckligt över hur vi konsumerar i den här delen av världen. Och det kan jag säga som sitter i ett stort hus och har allt vad jag behöver i fråga om kläder, mat, hundgrejor, elektronik, möbler, böcker TV-kanaler, internet. Shoppingstopp får det bli, dvs bara handla sådant som verkligen behövs. Kött har vi redan minskat till ett minimum, nästa steg är att ersätt mjölk med något annat. Men sojaprodukter är inte heller miljövänliga, och mandel - det går åt fyra liter vatten för att få fram EN mandel. Mandelmjölk och sojamjölk går alltså bort. Havre? Ja, jo ... men det är inte gott med kaffe som smakar havre. Kanske får sluta med kaffe? Suck.

Det blev lite deppigt det här. Men tillståndet i världen är lite deppigt. Att gå omkring och bara vara glad och munter när det ser ut som det gör känns lite omedvetet egoistiskt. 

Tycker jag. Men mellan varven måste man vara glad, ändå.