31. okt, 2019
Det är vinter i luften fast gräset är grönt, och många buskar också. Konstigt - det är buskarna som slår ut först, och som ändå håller sig längst på hösten. Gissar att det krävs mindre energi för att hålla liv i en liten buske än i ett stort träd. Jag tittar efter katten varje gång jag går ut i trädgården, innan jag kommer ihåg ...
Gården är inte såld (fast kanske kanske kanske kanske, jag törs inte säga något)
Min son säger att jag låter deprimerad och dyster i bloggen. Mer än i verkligheten. Kanske är det så, jag är ganska glad till vardags. Vardagsglad. Kanske är det oro och dysterhet som behöver skrivas bort. Kanske är världen inte en så rolig plats just nu, men det vet ni ju redan om, alla som läser.
Men alla dagar som jag inte behöver göra tråkiga eller jobbiga saker är jag glad i det lilla formatet. En tom almanacka är det bästa jag vet. En lunch på Smakbruket i Tomelilla eller Ingelsta kalkon räcker för att göra min dag extra festlig.
Nu har jag dessutom börjat på en skrivarkurs hos Jorun Modén. Den heter Flow och Hjältens resa, det är en fördjupningskurs. Vi träffas på måndagkvällarna i datorn. Och nu ska jag göra mina uppgifter, så jag hinner inte skriva mer här.
Livet rullar på.
28. okt, 2019
Det här skrev jag häromkvällen när jag hittat tumören på kattens mage. Enligt vetrinären var hon nog nio-tio år gammal, och det var en juvertumör hon hade. Oftast malignt, mycket dålig prognos, dessutom var den infekterad. Nu är hon begravd härutanför, i sitt eget revir.
Det har varit en helvetisk dag, men nu är det över. Må hon vila i frid.
Du har varit här längre än oss, hur länge?
du fanns här
mager
vi gav dig mat
då blev du vår
sådan är lagen
fast vi har tyckt att du är din egen
Du känner varenda kvadratmeter
tar dig fram obehindrat
över fälten ner till ån bland grannens grushögar och bråte
inga problem med järnvägen, du hör när tågen kommer
ser i mörkret
med pannlampa kan man se dig sitta inne i häcken eller i det höga gräset
ögon som ficklampor
hunden ser dig inte, du sitter still
De första åren brukade du löpa, gick omkring och jamade ljudligt
det kom hit hankatter i olika färger
bara en gång hittade vi en unge, utsvulten med infektion i ögonen
du satt bredvid och tittade på den, som om den inte var din?
sa inget när vi tog den till veterinären
finns inget att göra sa veterinären
vi begravde den i skogsbrynet
bestämde då att vi skulle fånga in dig och kastrera dig
Men det blev inte av, och du löpte aldrig mer
Vi tog hand om en hund
ditt liv blev sämre
ni blev inte vänner
hunden ville jaga dig
leka?
du stannade inte för att fråga, och sen såg man dig inte på ett tag
han begränsade din rörelsefrihet
förut kunde du vänta på mat ute på bron
komma in i köket och få leverpastej
nu håller du till på baksidan, om man alls ser dig
men du får mat två gånger om dagen
och du har en koja som är din
och hela hönshuset
Igår fick jag veta att du är sjuk
jag klappade dig när du fick din kvällsmat
kände
du har en stor svulst på magen
Du har fått en tid hos veterinären
på måndag klockan två
vi ska fånga in dig
du har aldrig sovit inne
aldrig varit instängd
ens i ett hus, ännu mindre i en bur
Hur gammal är du?
Vad heter du egentligen?
Var kom du ifrån, från början?
Jag kommer aldrig att få några svar.
27. okt, 2019
Vår katt är sjuk. Det verkar som hon har fått cancer. En svulst har växt ut genom magen. Du kan se den på bilden. Jag tror det är en juvertumör, det är ganska vanligt. Dom är till 80% elakartade. Om den är större än 2-3 centimeter (det är den) så är överlevnade efter operation ett år.
Nu är inte det här en vanlig katt. Hon är egentligen inte vår, men eftersom vi gett henne mat så är hon det i alla fall, fast hon är sin egen. Hon bor i hönshuset, går och kommer som hon vill, får mat när hon säger till, har en foderautomat när vi åker bort. Har aldrig varit instängd.
I morgon ska jag försöka fånga henne. Vi har köpt en bur. Jag ställer in mat där. Hon går in där och äter. Vi har en tid hos veterinären i morgon klockan två. Jag måste ringa återbud senast klockan nio på morgonen om hon inte är infångad. I så fall får vi väl en ny tid - hur länge kan det hålla på? Vad hoppas jag att veterinären ska säga?
F-n också!
22. okt, 2019
Det här med femton timmars fasta är jag inte helt bekväm med. Jag äter alltså inte frukost, bara te utan mjölk, sen lunch klockan tolv.
Hela förmiddagarna är jag hungrig, frusen och lätt illamående.
Nu är det bara tredja dagen, så jag hoppas att kroppen ska vänja sig. Jag vill helst inte att jag ska vänja mig vid att må dåligt. Artiklar som jag läst om detta förtäljer att det ska vara så nyttigt. Vi är inte gjorda för att äta så ofta att vi aldrig blir hungriga. Kroppen använder tiden till att reparera celler. Det är inte farligt att vara hungrig. Man ska tappa i vikt, och landa på en hälsosam normalvikt.
När jag väl äter min lunch så blir jag övermätt även om jag inte äter mer än vanligt.
Jag älskar mat, god mat, mackor, kanelbullar, ost, choklad, goda viner. Om jag låter bli att äta frukost så kan jag sen ... ja ni fattar.
Har du erfarenhet av detta? Skriv gärna och berätta till piamari7@hotmail.com
21. okt, 2019
Bilden: När ån rinner ut i havet - plötsligt kan man se de nya möjligheterna, som om hela havet ligger öppet för en. Har du varit med om stora förändringar i ditt liv så känner du igen det.
Fast här förändras inte så mycket just nu. Det regnar mellan varven. Snart har träden tappat så mycket löv att man kan se grannens hus på andra sidan ån. Jag har börjat hoppa över frukosten (femton timmars fasta). Ny visning på söndag. Huset i Svarte är ommålat inuti, nu ska laminatgolven bort. Bosse är med husse på gemensam promenad på brukshundsklubben. Jag har tid att skriva.
Äntligen.