Två nya recensioner januari 2020

2020/01/12
Rekommenderas absolut!
Läste ut den för någon timme sedan och den var minsann riktigt bra!
Trine föds med en halvmåne formad iris på ena ögat, ett kännetecken för att hon tillhör en grupp människor som kallar sig Nintus barn. De lever längre än vanliga människor och har uppdrag att hjälpa andra på traven att göra rätt och styra dem till lycka i det liv de lever nu och kanske misslyckas med i sina tidigare liv. I nutid följer vi Maria och Stefan som båda jobbar på Lunds universitetssjukhus, Stefan blir blixtförälskad så fort han träffar Maria, trots att han redan är gift med Trine. Maria är deprimerad och tyngd av skuldkänslor efter skilsmässan från barnens pappa och hittar nyfunnen glädje i att dansa flamenco.På nätterna har hon börjat drömma väldigt tydliga och detaljerade drömmar om hur hon dansar flamenco i Sevilla. Vi får även tillbakablickar från 1800-talets Sevilla där den fattiga flickan Mariam dansar flamenco och i hemlighet träffar den adliga Esteban, en förbjuden kärlek så stark att den inte går att hejda. Riktigt bra och spännande bok! Väldigt annorlunda och liknar faktiskt ingenting jag tidigare läst. Jag är glad att jag snubblade över den här boken. Både karaktärerna och miljöbeskrivningarna är så målande att det känns som jag faktiskt varit i Sevilla och sett de fattiga dammiga bakgårdarna där familjer samlas och där Mariam dansar fram.
Rekommenderas absolut!
I min bokylla

2020/01/09
En väldigt fin debutroman
som fångade mig från alla första sidan och sedan läser jag vid varje ledigt tillfälle tills boken tar slut (alldeles för tidigt). Vi kastas mellan några olika perspektiv, varav fem är samtida och två är historiska. Pia Hillerblad väver ihop dessa på ett snyggt sätt så att det alltid är lätt att veta var i historien jag befinner mig och vem som är i fokus.
Jag gillar kontrasten mellan personerna som är i fokus. Maria är en väldigt komplicerad karaktär som är en känslomänniska rakt igenom och som varierar mellan högt och lågt. Ibland älskar jag henne och ibland irriterar hon mig oerhört, vilket jag också gillar. En karaktär som får mig att känna något, och helst alternerade saker, är en bra karaktär i min bok. Även Stefan och Trine är sådana karakärer, som får mig att känna mycket och olika saker. Martin tror jag är ett väldigt bra exempel på ett barn som känner mycket ansvar efter föräldrarnas skilsmässa, både över sitt syskon och över föräldern som är mest ledsen. Jag tycker väldigt mycket om att följa Martins resa genom boken. De historiska Miriam och Esteban gillar jag mycket på grund av deras normbrytande karaktärer, och Miriams familj känns så genuin och mysig.
   Hela historien utspelar sig i både dåtid och nutid, och i nutiden hinner även ganska många år gå från start till början. Detta är något jag gillar väldigt mycket, för ofta känns det som om sådana här historier stressas fram och måste ske så snabbt i tid. Här är det flertalet år det handlar om, och jag gillar hur personerna utvecklas allteftersom. Allra mest märks det på Martin och Elin, som är ganska små vid bokens början men unga vuxna när det slutar.
   Det finns lite övernaturliga inslag, vilka för berättelsen framåt. Är man en sådan som inte gillar att det pratas om gamla gudar och deras barn eller skapelser, så tror jag ändå att man kan komma att tycka om den här boken, då det är en grund till berättelsen men som ändå inte tröttas ut. Istället passar den här boken lite mer för dem som gillar feelgood eller romaner med lite mer historiskt stuk.
   Språket är bra, passar genren och jag gillar de olika karaktärernas språkliga skillnader.
Omslaget tilltalar mig och dessutom säger det en hel del om innehållet utan att avslöja för mycket.
Marias bokhylla

Snålblåst i Lund, stekande sol i Andalusien

Contra Tiempo är en spännande och underhållande relationsroman med inslag av magi.

Contra Tiempo betyder motrytm. I flamencon används det uttrycket när två som klappar händerna klappar vartannat slag, och då får en rytm med mer ”studs”. På samma sätt studsar min historia mellan tidigt 2000-tal och 1840, mellan Lund och Sevilla.

I Sevilla befinner vi oss bland romerna i Triana.  Mariam är en ung flicka, en fantastisk dansare, under tidigt 1800-tal i Sevilla. Vi får möta hennes mor och far, hennes bröder och brorsbarn och hennes handikappade syster. Vi får också lära känna Don Esteban Carrera, som blir förälskad i Mariam när han ser henne dansa. Förbjuden kärlek, heder, kloka gummor och ond bråd död är några av ingredienserna i historien som utspelar sig bland gränderna i Triana och i floden Guadalquivirs dalgång.

I Lund följer vi narkossköterskan och ensamma mamman Maria. På Centraloperation på det stora sjukhuset i Lund träffar hon ST-läkaren Stefan. Han blir blixtförälskad, trots att han är gift med vackra danska Trine. Maria stretar på med sitt liv som ensam mamma och försöker undvika att bli kär i Stefan, ja, hon försöker undvika att känna något överhuvudtaget. Det är enklare så. Men hon drömmer, om och om igen samma dröm. När hon börjar dansa flamenco på Medborgarskolan så börjar känslor komma upp till ytan, och drömmarna blir mer händelserika.

Maria drömmer Mariams liv, utan att veta vem Mariam är.

Stefans Trine är inte vilken vacker blondin som helst. Hon har en halvmåneformad pupill på vänster öga, det är ett tecken på att hon tillhör en särskild gren av människosläktet som kallar sig Nintus barn. De har funnits sen urminnes tider. Nintu var barmhärtighetens gudinna i gammal sumerisk mytologi, och enligt sägnen har hennes barn till uppgift att hjälpa oss tillrätta. De hjälper oss när vi kört fast, när vi inte kommer vidare till nästa liv/ nästa utmaning därför att vi fastnat i något destruktivt. Det kan röra sig om missbruk, våld, att inte ta hand om sina barn, ångest. Nintus barn känns igen på sina halvmåneformade pupiller och man skulle kunna säga att de fungerar som ett slags superpsykologer.

Trine har ett uppdrag. Hon drar i trådar för att styra utvecklingen i Marias och Stefans liv. Det är hennes första uppdrag, och hon får handledning av Alexander Roskov, som hon kallar för Mästaren.

Det vi inte lär oss i detta livet får vi komma tillbaks och göra om. Gör om och gör rätt.

På förekommen anledning ...

Maria i boken är narkossköterska. Det är jag också. Hon bor i Lund. Det har jag också gjort. Hon har två barn, en pojke och en flicka, precis som jag, och hon är skild, precis som jag.

Men, Maria är inte jag. Hennes barn är inte mina, och hennes exman är inte min exman. Vår skilsmässa var inte alls lik Marias och Gustavs, och berodde på helt andra saker. Contra Tiempo är inte självbiografisk över huvud taget.

Innan denna skrev jag ett manus som var självbiografiskt. Det blev ganska dåligt, och inte antaget av något förlag. 

Som alla andra som skriver använder jag mina egna erfarenheter ibland, ibland använder jag andras, och ibland hittar jag bara på.

Ett exempel: Marias dotter Elin är en tjej som ständigt rör på sig, hon hoppar och skuttar. När hon ska sätta sig i soffan slår hon en baklängeskullerbytta över armstödet. Så gjorde min dotter också, men i övrigt är de inte alls lika.

Frågor på det?

Omdömen

2019/05/18
Hoppas på uppföljning av denna förträffliga debut!
Jag blev snabbt fångad i de parallella historierna som skapade en spänning och nyfikenhet. Bra miljöbeskrivningar som var lätta att identifiera sig med. Spännande berättelser med många bottnar, som ger mersmak. 

Anki Sundelin

2019/05/10
Skickligt!
Relationsroman som rör sig mellan dagens Lund till 1800-talets Sevilla. En sammanhållande länk är flamencon samt det månformade ögat. Trådarna vävs samman till ett spännade avslut, skickligt!
Anneli Pehrsson

2019/05/09
Fantastik debutroman!
Contra Tiempo skildrar två världar i två olika tidsperioder på ett trovärdigt och engagerande sätt. Jag sveptes lätt med i både flamencon i Sevilla och livet som sjuksköterska i Lund. Vill veta mer hur det går för dem med månögonen. Hur är det att leva med sådana uppdrag... och varför? En fantastisk debutroman som förhoppningsvis får flertalet uppföljare. Ser fram emot fler böcker av Pia. 
Lisa Davidsson

2019/05/08
Hoppas på en fortsättning!
En spännande roman som balanserar med en fot i vår vanliga verklighet, och med den andra i en härligt magisk värld. Har njutit av starka känslor, med både kärlek och sorg, och personer man gärna vill komma nära. Hoppas det blir en fortsättning, för jag hade gärna besökt världen där Nintus finns igen!
Jenny

2019/05/08
Trovärdig!
Den har en realistisk vardagsskildring som går lätt att känna igen sig i. Trovärdig. Spänningen stiger när vi förflyttas bakåt i tiden och får möta huvudpersonerna där. Skickligt sammansättning av de två världarna. Läs den!
Mariette Hellgren