31. aug, 2019

Lägga undan, gå vidare

tvättade en sval sommarklänning idag, vart ska den ta vägen

det är den tjugonionde augusti

det är tjugofem grader

ska den tillbaks till garderoben eller till ”sommarlådan”

kanske kommer jag aldrig använda den mer

eller kanske tar sommaren aldrig slut år 2019

Det är så svårt att förstå att saker tar slut

fast allt gör ju det

precis allt

varje dag hela tiden tar saker slut

äpplena i skålen

pengarna i plånboken

myggbettet som kliade – borta

barndomen

vattnet på jordklotet

kärleken

livet

Lägg av, säger jag till mig själv

du är patetisk

man ska leva här och nu, det säger alla

vilka alla?

ja … alla kuratorer, terapeuter, coacher, filosofer

alla såna som liksom ska veta hur man ska leva

här och nu

det är ett ställe man kommer till man om man andas lugnt och långsamt

är ett med sin andning

inte tänker på något annat

till exempel vart sommarklänningen ska ta vägen

här och nu kommer jag på

att gräsmattan måste klippas före fredag

och att hunden behöver en lång skogspromenad

han behöver den här och nu

26. aug, 2019

Helgen som gick var det flamencoläger i Mölle. Det är Ewa Flycht som ordnar lägret, som återkommer varje år. Hon har också flamencoklasser i Lund, Malmö och på flera ställen i Skåne. En gång dansade jag en termin för henne. Det är Ewa som är förebild för Karin i Contra Tiempo, Marias danslärare på Medborgarskolan i Lund.

Här är en länk om du vill läsa mer om henne:

http://ystad.lokaltidningen.se/2015-08-19/-Livskrisen-ledde-till-flamenco-266941.html

Jag var alltså inbjuden som hemlig gäst. Klockan halvsju på lördagkvällen skulle jag berätta om min bok och om min research för de som var med på lägret, efter följde middag och fest. Jag var nervös, för nu har jag inte pratat inför folk på fem år, och aldrig om min bok.

Det gick bra, tror jag i alla fall, och det var väldigt roligt. Det var en grupp härliga människor som älskar flamenco. Flamenco är till sin natur inte något man gillar lite halvhjärtat, antingen är man inte intresserad eller så älskar man det. Vilket gensvar det blev när jag visade en del av de filmsnuttar jag har under fliken research!

Stillheten i Mölle hamn efteråt, med alla stjärnor som syntes på himlen i lördags, det var magiskt.

19. aug, 2019

Vem ska bo här?

Som min granne sa: ”Det måste va en speciell slags männska som vill bo så ena.”

ena betyder alltså ensligt

det tar tjugo minuter till Ystad

det tar en timme till Malmö

det tar knappt en timme och en kvart till Kastrup

ändå är det ”ena”, och det är det ju

här finns bara fåglarna

och vildkatten

och fasaner, harar, rådjur och vildsvin

en räv har jag också sett, och en grävling

Och just det, en iller, fast den är visst död nu

Vem skulle vilja bo här?

någon som vill odla

någon som vill jaga

någon som vill fiska

någon som vill ha en häst eller två

någon som vill ha får och höns

någon som jag, som bara vill njuta av friheten

som vill sitta i solnedgången och lyssna på gladan

Mörkret är kompakt när det är mörkt

men vänligt

tryggt, jo faktiskt

tåget som en lysande orm i mörkret

då ser man att civilisationen finns nära

men i det trygga mörkret kan man strunta i den, civilisationen

det känns som frihet