21. mar, 2021

Jag är en hund. Matte brukar ibland säga att jag är en vovve. Jag vet inte vad det är för skillnad. Men jag vet att jag har ganska tråkigt just nu. Vi är aldrig ute på något kul längre, förut brukade vi åka till ett ställe där det fanns massor av hundar, och så gick vi i skogen allihop tillsammans. Det var kul! När vi var påväg dit så brukade jag börja skälla och gnälla i bilen redan innan vi var framme. Sen brukade vi åka in till stan, gå och äta och titta på folk. På ett ställe vi brukade gå till fick jag alltid en egen leverpastejsmörgås. Där trivdes jag bäst! Jag tycker också om att sitta och titta när det finns massor av folk och hundar som går förbi. Jag undrar varför vi inte gör det längre?

Just nu är det ännu tråkigare än vanligt, för husse bara ligger och sover och matte är mest tyst och suckar och pustar. Vi går inte lika mycket som vanligt, och jag får inte vara ute själv i trädgården längre. Jag undrar om det är för att jag kröp igenom häcken några gånger och smet iväg till min kompis Spix? Så dumt av matte, jag hade ju bara roligt, och jag hade absolut tänkt gå hem igen när jag blev hungrig!

Som tur är har jag mina allra bästa kompisar, My och Molle, och dom får jag leka med ibland. Igår var jag hemma hos My, vi hade så roligt och skällde på alla som gick förbi deras uteplats. Ibland, när de som går förbi blir rädda, då är det extra roligt. Jag skulle vilja vara med mina kompisar jämt. Jag skulle önska att dom bodde här. Vi skulle säkert få plats allihop i husses och mattes säng!

Fast husse och matte är snälla, och det är inte så dumt att mysa i soffan och bli borstad i pälsen. När matte gömmer godsaker i vardagsrummet är det också jättekul, jag är supersnabb på att leta upp dom. Nu hoppas jag att min husse blir lite piggare igen snart, så att han också orkar gå ut med mig. Han har mer tålamod än matte så jag får nosa mycket mer när jag går med honom. Jag har kartlagt hela samhället här, och vet precis hur alla hundar luktar. Lycke är den som luktar godast, henne är jag kär i. Jag tror att hon är kär i mig också, för hon blir alltid glad när vi möts. I går när dom skulle gå förbi oss på en gata längre fram så la hon sig ner mitt i gatan och vägrade röra på sig, så hennes husse fick vänta tills vi kom fram. Då kände jag mig lite mallig.

Idag är det soligt och varmt ute. Matte har varit ute med mig i trädgården hela förmiddagen. Och jag tror – knack knack knack – att husse är lite piggare!

11. mar, 2021

Skriva fritt, säger dom

om det ska bli bra ska man skriva fritt

inte hålla tillbaks

inte dölja

varken för sig själv eller andra

det ska vara jobbigt

det SKA vara jobbigt

annars blir det inte bra

komma inifrån, från själva kärnan

från de djupaste skrymslena där ingen vistats

på många, långa år

Jag gick på kurs

där försökte vi skaka fram det

meditera fram det

sjunga och dansa fram det

kreativiteten från kärnan

jag tyckte det gick bra, då

det var i alla fall kul

skaka bort alla hinder liksom

kan se det framför mig

hur stängsel och murar rasar ihop

hur den geniala ursprungliga kreativiteten smyger under och över murarna när man mediterar

Men nu

Ett tjockt lager ”bara” vardaglighet

känns inte som jag ens har något inre liv

kompakt vardag

kompakt (o)trygghet

kompakt idélöshet

bara matplanering och tvätt

bara hundpromenader och folkhälsomyndigheten

bara väderprognoser och nyheter

Kanske är det det som är livet, det här gråa

det riktiga livet

här finns ingen ursprunglig kreativitet

inga gömda glömda känslor

inga hemligheter, ingen längtan

skuld och skam

förvaras i en kopparkapsel tiotusen meter ner i urberget

dit inga skakningar når

4. mar, 2021

– Det är nog dags att vi har ett litet samtal. Sätt dig ner.

– Jag ska bara lägga i en tvätt. Vänta lite.

– Okej.

Steg i trappan, slammer, vatten som spolar, steg i trappan igen

– Sådär ja. Jo alltså. Din – vår – blogg. Den är lite för negativ tycker jag. Folk vill inte bara läsa en massa gnäll.

– Nehej, då kan de ju låta bli att läsa!

– Men ta det nu inte så! Det finns ju så mycket roligt och positivt i världen, eller hur?

– Jaha, som coronaviruset då till exempel, eller vad tänker du på?

– Nej så klart inte men vaccinationen till exempel. Den är på gång nu!

– Visst.

– Sura inte! Jag vet att vi inte har det så lätt. En make med en dödlig diagnos, vi får lov att vara ledsna. Och våra ögon, inte bara glaukom och endotelcellsdystrofi, nu är det grå starr också. Framtiden ser inte så ljus ut (haha). Och ryggen som har börjat säcka ihop igen för att osteoporosteamet i Malmö hade avslutat dig. Man kan bli förbannad för mindre. Du saknar Björkudden varje dag. Men ändå. Man kan inte bara älta negativa saker. Du får lov att vara ledsen och arg. Vi, menar jag. Men det finns bra saker också, eller hur? Kan du inte försöka tänka ut några bra saker i ditt liv?

Tystnad. Prassel med papper. En tur ner till frysen för att ta fram lunchmat. Steg upp och ner i trappan igen. Djup suck.

– Visst, du har rätt. Min man mår ganska okej, och han lever fortfarande. Vår lilla glada ullboll till hund är värd att leva för bara han, det tycker vi bägge. Det finns några nya vänner i vårt liv. Våren är på väg, Vaccinet också, livet kommer att återvända. Jag har en trädgård. Jag har havet, och en sak till.

– Vadå?

– Vi ska ha köttbullar och potatismos till lunch!