Tårta och blommor

31. maj, 2020

31 maj, mors dag.

Tiden när mors dag innebar tårta och kaffe i trädgården och egentillverkade presenter från barnen är sen länge borta.

Borta, men inte bortglömt.

 

Här i villasamhället prunkar det nu, blomningen har varit lång pga kylan, det finns fortfarande äppelblom och syrener. Allting är frodigt och grönt. Midsommarblomster har börjat dyka upp, i går såg jag rödklöver. Vi röjer i trädgården och försöker få bort en del gamla buskar där jag vill ha pallkragar. Här finns lite för mycket av det goda, på en yta av tio kvadratmeter finns det: Två fikonträd, två pioner, två magnolior, två rhododendron, fyra okända sorters buskar varav de två största har dött. (Naturligtvis växer de mitt i) Vidare finns det lavendel, rosor tulpaner, påskliljor, någon slags lila blomma och ytterligare några som jag inte vet vad de heter. Kirskål förgätmigej och kvickrot sprider sig på lediga utrymmen.

Och en rönn. Den är ganska stor. På tio kvadratmeter, eller kanske tolv!

Coronaviruset är inte så spritt här i Skåne. Jag ser att grannarna ofta träffar sina barn och barnbarn fast de är över sjuttio. Men i Ystad har antalet bekräftade fall ökat från mindre än tio till sjutton. Det är en fördubbling på två veckor. Det skulle verkligen kännas tröstlöst om det skulle sätta fart här nu! Vi vill att det ska vara över.

Min dotter, som bor på andra sidan jordklotet, skulle varit hemma hela juni. Nu vet vi inte när det blir.

Ni mammor som kan träffa era barn idag, stora eller små, njut av det! 

Jag tröstar mig med en bra bok. Balladen om sångfågler och ormar av Suzanne Collins. Den är inte för alla - men för mig är den.

 

Dela den här sidan

Jaha, nu då?

25. maj, 2020

Och nu då?

Vad ska man göra nu?

städat huset för visningar i flera månader

flyttat undan för undan i flera månader

packat kartonger

packat upp kartonger

fixat trädgården på Björkudden

(nåja, kanske inte riktigt allt)

fixat trädgården i Svarte

(nåja, kanske inte riktigt allt)

plötsligt tvärstopp

inget som måste göras

just idag i alla fall

helt rådvill

tom

utan styrsel, utan mål

Vad gör man när man inte har något att göra?

Coronapandemin har fått många att ställa sig den frågan, jag vet

jag är lite sent på det

det finns tips överallt

men jag har ingen lust

allt det där som jag tänkt länge att jag ska

att jag längtar till

nu när tiden är oändlig

så har jag inte drivet som behövs

man måste ha driv

man måste vilja

Om man inte har driv och vilja så måste man

ta sig i kragen

samla ihop sig

ta sig samman

 

eller sätta sig på stranden och lyssna på vågornas kluckande

 

 

Lite om Svarte, som har blivit mitt hem

18. maj, 2020

Bilden föreställer Disas ting, se nedan.

Svarte är ett litet villasamhälle vid havet. De äldsta husen ligger närmast havet, och ser ut att ha tillhört fiskare. Man ser att de varit små från början, men nu är de påbyggda och tillbyggda på alla ledder, ofta med en bil utanför som inte tillhör de billigaste.

Här finns ingen hamn, båtarna ligger uppdragna på stranden.

Ovanför den nedre raden hus delades det ut bygglov på 60-talet. Man byggde enligt tidens mode, enplanshus i rött tegel, med källare och gillestuga. Ett sådant bor vi i. Ännu längre upp ser man att byggstilen tillhör 70-talet, och sen har det fortsatt så. År 2010 bodde här 902 personer, sen dess har det byggts mer. 

Svarte har två fördelar framför andra små byar: Pågatågsstation och havet. Här finns flera fornlämningar, gravhögar och diverse stenar. mest känt är Disas ting, som vi passerar varje dag med hunden. Jag citerar från Svarte byalags hemsida:

"Disas Ting är en ålderdomlig fornlämning i Svarte. Namnet kommer från en legend om att jungfru Disa en gång hållit ting på platsen. Själva fornlämningen är en rektangulär stenkrets 36 meter x 16 meter.

År 1920 gjordes en arkeologisk undersökning av en del av området. Det visade sig då, att det fanns ett kullerstenslager innanför stenkretsen och att brända människoben låg spridda över kullerstensytan. På två ställen, i mitten och strax väster om mitten, var kullerstenarna skörbrända (eldpåverkade). Lämningarna tolkades som resterna av en grav från äldre järnåldern, ca 500 f Kr – 400 e Kr.

Det finns även andra tolkningar. En äldre tolkning går ut på att Disas Ting varit en långdös, det vill säga en grav från yngre stenåldern, ca 3 300 f Kr. Långdösarna bestod av en eller flera gravkammare av stenblock som täcktes av en stor rektangulär jordhög med stående stenblock längs sidorna.

Inför Disas Ting står vi alltså med olika tolkningar, båda osäkra. Mer säkert är att det väster om Disas Ting har legat en boplats från sten- eller bronsåldern och ett gravfält från senare delen av bronsåldern. Här fanns det bronsföremål i gravarna som daterar dem till ca 1 000 f Kr. Gravarna var brandgravar där de brända benen och gravgåvorna lagts i en urna av keramik och satts ner i jorden. Vi vet inte hur dessa gravar var markerade ovan jord eller om de var det alls."

Trivs vi? Ja, det gör vi, men just nu är ju livet lite enahanda för många av oss. Det är inte enbart coronaviruset som är orsaken till det, vädret är också trist. 

Men det kommer att bli bättre. Det vet vi . Eller hur?

Lite vårlycka

7. maj, 2020

Äppelträden blommar solen värmer

så lätt att vara glad sådana dagar

hänga tvätt i solvind

kaffe på maten ute i trädgården

lyckan att ha en trädgård

tanken att inte ha en

att vara tvungen att bo högt upp med bara en blåsig balkong

kanske en som ligger i skuggan hela dagarna

eller, ännu värre, ingen balkong alls

den verkligheten är inte min, man ska vara tacksam för det man har

äppelträd och gräs

magnolia och ramslök

rosor och lavendel

inga måsten, lyckan att ha frihet

så, låt oss vila i det nu en stund

utan att längta efter något annat

 

 

Problem med att sysselsätta dig under coronatider?

6. maj, 2020

Okej, jag startar en ny avdelning här på hemsidan med utdrag ur Contra Tiempo. Nästa utdrag får bli från kapitel 1, som utspelar sig i Lund. Du hittar det snart under en ny avdelning som ska heta Utdrag ur Contra Tiempo.